Mitt hjarta varker!

I over 1,5 manad har jag suktat efter dessa skonheter. Jag till och med provade dem hemma i Sverige innan jag begav mig. Sedan dess har jag smygtittat pa internet, tankt och dromt, men utan att riktigt komma till skott.
Sa igarkvall nar A K kom hem fran lop-race och snabbshopping i storstad fragade jag nyfiket om diverse gjorda inkop. Hon svarar och sager efter ett tag:
- A K: "-X kopte ett par skitsnygga Puma skor!"
- M-H: "-Var de bruna?"
- A K: "-Jaa...!?"
- M-H: "-NEEEJ, MINA SKOR!!!"
Ar det host nu da?

Mitt anlandande till Marquette den 21 Augusti, innebar en forlangning av sommaren med over en manad, vilket jag sannerligen inte haft nagot emot. Under denna period har jag dock flertalet ganger tankt: "Na, nu har nog hosten kommit anda!"
Men det har allt visat sig, nar det ett par dar senare atergatt till sol och varme igen, bara vara lite lur.
Senast i fredags visade termometern 78 grader F, vilket snabbt kalkulerat pa min data, ar dryga 25 grader C. Jisses!
(Har fortfarande inte lart mig varken fahrenheit, miles/hour, pounds, gallons eller nagot annat konstigt matsystem. 6:ans tabell ar jag dock valdigt duktig pa, efter dagliga berakningar av vad saker och ting kostar i kronor. Men nu stiger dollarn, ajsing bajsing, sa nu maste jag snart borja lara mig 7:ans tabell ocksa...)
Helgen har passerat med blandade kanslor. De flesta tjejerna i skidlaget har varit i Minneapolis pa loptavling eftersom de aven ingar i loplaget. Pa grund av en massa dumma regler (som aldrig tar slut) far inte jag inga i detta lag. Det var samma dumma regler som stallde till det i vintras och satte mig i samma situation. Nar skidsasongen anlander kommer detta antligen att andras, for da har jag gjort tva terminer utanfor laget och tagit igen den lilla poang jag ansags sakna fran gymnasiet...???
Hur som helst, jag lamnades kvar i lilla Marquette, ensam och overgiven. Inte riktigt, grabbarna var kvar och nagra av tjejerna ocksa. Men att aka pa en liten trip till en stor stad och delta i en loptavling tillsammans med 260 andra pa samma startlinje, hade varit lite franare.

Chipmunks!


Na hemma i Skandinavien ar de minsann mycket finare! Det disskuterades bland annat pa en slaktmiddag med Fjeldheimarna som jag, A-K och Martin fick deltaga vid for ett par veckor sedan. Stens mamma som formodligen ar i 75-80ars aldern delade starkt var mening i detta amne.
Stens pappa bekraftade detta genom att med grov norsk brytning, beratta om den gangen hans fru tagit fram bossan och genom fonstret sjutit en ekorre som ihardigt forsokt forstora ett fagelbo... det lat ungefar sa har:
Det har var da inte ett tillfalle nar mungiporna gick att halla i styr! Ojoj, harliga manniskor! Och gastvanliga!
Mitt forsta Maraton...
I och for sig var det bara en halv-mara men det kanns som en viss merit anda! De 21 kilometrarna genomfordes har i Marquette i valdigt varierad och ratt tuff terrang om jag far saga det sjalv! Bland annat bestegs tva bergstoppar (i modell mindre) och mycket av lopningen var pa lyfta-pa-fotterna-stigar. Sten, buskar, trad och rotter med andra ord!
Loppet gick bra och det kandes som att mitt tempo var ratt jamt hela vagen. Sluttiden blev 1 timme och 42 minuter. Efter lite kalkulerande kom jag fram till en km-tid pa ca 4:50. Sprang med lite olika typer av folk och vissa delar ensam jagandes framforvarande! Sammanfatttningsvis: Ett tufft men roligt lopp!
Ikvall blev det rokt lax med spenat-sas och kokta parer i all min ensamhet! Smarr! Ha aven gjort jordgubbssylt som blev lite val blaskig da vattenmangden i kastrullen overdoserades en aning. Detta loste jag genom att halla i en pase med blandade frysta bar. Sa det hela slutade med jordgubb/hallon/blabar/bjornbar! Ska nog funka alla tiders pa groten!
Tog precis ut en appelpaj ur ugnen ocksa! Har varit daligt med goda efterratter nu ett tag. Igar blev jag bjuden pa chocolate-filling pie, vilket helt sonika var en fardigkopt pajbotten som fylldes med pulver-chokladpudding och toppades med spray-gradde....vet inte vad jag ska saga om detta forutom att jag lanmnade typ allt pa tallriken och aldrig nagonsin skulle fa for mig att bjuda nagon pa detta!!
Fick aven smaka pa en norsk appelpaj som inte var helt lyckad. Enligt skaparen av denna berodde det pa att mjolet har i staterna inte alls ar som mjolet i norge, och formodligen inte som mjolet i sverige heller. Om detta stammer kan jag inte riktigt uttala mig om eftersom jag inte anvant mig av sa mycket mjol annu, men det kan nog faktiskt ligga nagot i detta.
Nu vill jag hugga in pa min svenska paj, hoppas den har svalnat snart!

Den va go'!
Shorts rekord!
Jag brukar oftast vara den som forst ger upp shorts och tisha pa traningspassen for varmare langder! Icke annu! Det ar nu mitten av september och senast igar satt shortsen pa!
Under helgen som gick var det dock lite kyligare och ihallande regn fran fredagen till sondagen. Langpasset da gjordes pa skateskidor i regn och FRUKTANSVARD MOTVIND mest hela tiden. Att jag dessutom fick for mig att hanga pa Lindsey (precis hemkommen fran lager med U.S. Ski Team) och hennes fartokning efter dryga timmen bidrog aven det till en mycket trott och mor flicka efter 3 timmar och 15 minuter. Passet avlutades vid Stens stuga dar han men fruga, samt var andra coach Jenny hade forberett en harlig brunch. Det bjods bland annat pa amerikanska pannkakor med blabar, scrambled eggs, grillad radjurskorv mm.

Vilken lycka!
Varm dusch, torra klader, avslappnad i hela kroppen och sa PANNKAKOR pa det!
Ikvall ska jag se min forsta Footballs-match! Northern Michigan moter Michigan Tech och 8000 pers vantas inta laktarna. Matchen som tydligen ar a big deal, ska aven sandas pa nationell TV, sa kanske, kanske gor jag min amerikanska TV-debut om nan kamera lyckas svepa forbi min del av laktaren :) Jag och ett gang andra idrottare fran skolan ska sta vid inslappen och dela ut handdukar med skolans logga till alla hemma-supportrar! Detta lar nog bli en spannande kvall!
Harnast star traning pa schemat. Stak-test, 5 km! Samling om 17 minuter! Bast att byta om!
Run for life!
Nar man ingar I NMU’s XC-Ski Team ar långdistans-pass pa sondagsmorgnarna ett lika sjalvklart inslag som att bänka sig framfor tv:n nar det vankas Idol-fredagar hemma I Svedala. (Blev lite upprörd nar jag haromdan rakade se nån stans att detta underhallande fenomen nu dragit igang igen, samt insag att jag kommer att missa hela karusellen…) For att återga till nämnda sondags-aktiviteter sa var min tanke egentligen bara att skryta lite om det pass som genomfordes foregaende vecka!
Vi tog bussarna ca 1 h öster om Marquette till ett ställe som kallas for Pictured Rocks National Lakeshore. Sökmotorn Google beskriver platsen sa har: “Mineral-stained sandstens klippor som dramatiskt reser sig ur Lake Superior. De fantastiska klipporna ar formade av vind, is och krossande vagor. De skiftar I brunt och grönt, som färgats av järn, magnesium och koppar I vattnet.”
Njuter lite i vatske-pausen!
Dar löpte vi pa en harlig led som gick langs klippkanten och ju langre vi kom desto mer imponernade var vyerna. HELT FANTASTISKT! Vadret var underbart, ca 25 grader och sol, sa efter nara 3 timmar I löpskorna slangde vi av oss dessa och lät Lake Superior smaka vara svettiga kroppar.
Sweeeet!
Laura, Caitlin, Randi (var nya norska van), Jag och Ingrid! (A-K haller i kameran)

That's me!!
Som om detta inte var nog avslutades dagen med ett Beach Party pa en stor, öde strand. Såval skidakare, som lopare och foredettingar, samt en massa annat roligt folk samlades for bad, sol, beachvolley, football, musik, öl och grillning. Vissa tältade, andra sov pa stranden intill brasan vilket var skont anda tills denna borjade avta och tillslut hade slocknat helt. Men det gjorde inget, det var kung ända!!
2:a september, 33 grader svettigt!
Jajjemen…har regnat i ca 30 min totalt sedan jag kom hit for nastan 2 veckor sedan. Resan gick bra, inga storre problem uppenbarades. Bara lite tankemiss klockan 5 pa morgonen som gjorde att vi (jag och mitt resesallskap i form av Anna Karin) hamnade pa helt fel terminal och fick rulla/rusa ivag med var smidiga packning, ca 2,5 meter pa tvaren, i den snabbaste hastighet vi kunde uppna…
Nar vi antligen landat i Marquette och 1,5 h senare stupade i sang hade vi varit vakna I ca 23 h… med undantag for ett par lattare sovforsok pa planen.
De tva veckorna fram till nu har varit tamligen koriga. Skolan borjade den 25 augusti och idag (den 4 sept) hade jag mitt forsta exam dar mina mattematiska vetskaper sattes pa prov. Hittills har den dar matten varit klurigare an jag trott trots att det tydligen skulle vara en av de lattaste matte-kurserna. Jaja…vi far se hur det artar sig framover.
Laser aven en Engelska kurs med inriktining Technical Writing, hur man skriver affarsmassiga brev osv. Den tredje kursen som sa fint heter Micro-economical principles undervisas av en lararinna fran Taiwan. Min storsta skrack infor denna termin var att fa en larare med nan slags utlandsk brytning, men jag maste saga att Shing-Lings engelska sprakkunskaper ar over forvantan och jag forstar nast intill allt hon sager. Under var forsta lektionen forklarade hon tex att hennes fornamn betyder GLAD pa kinseskiska och hennes efternamn TACK! “-So if you don’t remember my name you can call me Happy-Thank You…”
Idag ar forsta dagen som hosten visat sig! Det fick min kropp chockerande kanna av nar jag imorse trampade ivag till skolan i bara 15 grader!!! Har varit varm sommar anda sen jag kom hit och i tisdags var det hela 33 grader varmt. Sa ett par svalkande … eller ratt kalla dopp i Lake Superior har ocksa hunnits med.
Har mycket mer att beratta men det far jag ta en annan dag! Kommer mycket spannande kan jag lova sa hall utkik! :)
Har traffat pa manga I sommar som glatt berattat att de brukar lasa mina historier vilket ar jattekul!! Hoppas att ni haller intresset vid liv, sa ska jag gora mitt basta for att formedla diverse handelser. Lamna garna en kommentar ocksa!